Karolina Solhusløkk Höse

När Karolina Solhusløkk Höse beskriver mötet med forskarna och forskningen vid Karolinska Institutet, låter det som att hon har hittat sin flock.

Hon upptäckte sina likasinnade strax efter hon tagit studenten. Sommaren tillbringade hon vid KI:s sommarforskarskola och det blev sex veckor med aha-upplevelser.

Hon betecknar forskarskolan som en milstolpe i sitt liv. Den ledde in henne på läkarutbildningen och förde in henne i forskningen. Tanken på Kungliga Tekniska Högskolan och andra alternativ försvann.

– Sommarforskarskolan var fantastisk! Alla deltagare var entusiastiska, ville lära sig, ville fördjupa sig. Alla jobbade hårt för att förstå, säger Karolina.

Forskningen öppnade en ny värld

Lärarna mötte elevernas energi med att förse dem med publicerade vetenskapligastudier som refererade till deras biomedicinska sommarprojekt.

– Det var som att komma in i en helt ny värld! Allting var nytt, frågeställningar, tankesätt, termer, begrepp, metoder.Det blev som att lära sig ett helt nytt språk! 

Ett halvår senare påbörjade hon läkarutbildningen och i somras blev hon klar. Genom hela utbildningen har forskningen löpt som en röd tråd. Kvällar och sommarlov har hon genomgått kurser som ger grundläggande forskarkunskaper i både teori och praktik.

Som en lika röd tråd löper hennes intresse för cancer.

– Cancer är jätteläskigt. Själva ordet väcker ju skräck och rädsla. Men det lockar mig också, för det är fascinerande hur celler kan börja föröka sig okontrollerat. Jag vill förstå.

Patienter förmedlar livserfarenhet

I våras mötte Karolina barncancerpatienter under två månaders studieutbyte i Melbourne. Barnen och vården av dem gav stort intryck på henne liksom hur sjukdomen påverkar barnen och deras familjer.

Hon tycker om tanken att få tillämpa en helhetssyn på patienter. Kanske vill hon bli barnläkare. Men kanske arbeta med palliativ vård, som hon gjorde förra sommaren inom vårdformen ASIH, avancerad sjukvård i hemmet.

”Det är en gåva att få arbeta med människor nära döden”, sa en kollega när hon började jobbet. Karolina förstod först inte vad han menade, men snart insåg hon.

– Patienterna lärde mig så mycket genom sin livserfarenhet, sina värdefulla perspektiv och viktiga funderingar kring existentiella frågor.

Att sjunga i kör är det bästa som finns

Tankar på forskning och patienter tar upp mycket av Karolinas tid, men minst lika mycket intresse lägger hon på sång och musik, konst, natur och friluftsliv.

– Det är fantastiskt kul att sjunga! Att få göra det med vänner i en stor kör är oslagbart.

Hon har sjungit sig igenom Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms musikgymnasium, extraknäckt i Kungliga Operans barnkör, medverkat vid konserter och körtävlingar runt om i Europa.

Som läkarstudent engagerade hon sig i Medicinska Föreningens spex, där hon arrangerade, spelade, sjöng och skapade scenografi. När hon inte sjöng, undervisade hon nybörjare på läkarlinjen i biokemi och gjorde som fadder reklam för möjligheterna att forska vid KI.

Viktigt att ha kul på jobbet

Karolina ser paralleller mellan välfungerande forskarlag och bra körer. Båda är grupper som tillsammans strävar mot samma mål och under tiden har man roligt.

Karolina har ständigt körmusik i huvudet, i tanken eller via hörlur. Till favoriterna bland hennes 50-tal spellistor på Spotify hör klassiker som Förklädd gud och Mozarts Requiem.

Efter studenten bildade hon och gymnasiekamrater Lunae kammarkör tillsammans med Bengt Ollén, en nestor inom svensk körsång. Han leder dem inte bara på hemmaplan utan också ut i världen. Sommaren 2024 är kören inbjuden till en festival i Hong Kong.

Att hon nu som doktorand ägnar sig åt tumörer i binjurarna hänger ihop med just trivsel.

– Man måste ha kul på jobbet. På det här labbet finns det frihet, öppenhet och skratt. Man får ta egna initiativ. Göra sin grej.

Examensjobbet växte till en publicerad studie

Hennes grej på Institutionen för onkologi-patologi är att forska kring genetiken bakom allvarliga tumörer i binjuren. Forskningen började som ett examensarbete och utvecklades till en riktig studie som publicerades i tidskriften Endocrine Pathology med Karolina som första författare.

Tillsammans med kolleger och handledaren, docent Christofer Juhlin, sökte Karolina svar på denna fråga: Kan halten av enzymet TOP2A i sällsynta tumörer i binjurarna (som feokromocytom och abdominella paragangliom) användas för att bedöma prognosen för patienten?

Ja, det visade det sig att halten kan ha betydelse. Karolina vill inte vara en renodlad grundforskare. Hon sätter värde på att hennes molekylära analyser kan tillämpas på patienterna.

Hon forskar för glädjen av få svar, glädjen av att få veta. Men också glädjen av att göra nytta.

Barbro W Tullus