Passion, tankeskärpa och tålamod

Minnet av Carls personlighet kommer alltid leva vidare hos oss som arbetade nära honom. Han hade så många av de egenskaper som behövs för att lyckas som forskare och läkare; hans glöd och ”passion” för forskningen, hans lugn, harmoni och inre balans – trots att experimenten ofta gick fel och att forskarmödan tog så lång tid att ge frukt – hans vänlighet och mjukhet bakom den lite korrekta ytan, hans tankeskärpa och goda analysförmåga liksom hans förmåga att komma överens och aldrig stöta sig med någon av alla de färgstarka och ibland ganska udda personligheter som finns i ett internationellt forskningslaboratorium.

Det slumpade sig så att Carl tillbringade sin sista kväll tillsammans med hans närmaste arbetskamrater och mig i Bromma, Äppelviken, hemma hos en arbetskompis. Vi hade besök från våra Italienska samarbetspartners från Turin i Italien, åt en god paella, och pratade om att Carl skulle åka till Turin snart som en del i detta samarbete. Kvällen var väldigt lyckad, och jag vet att även Carl tyckte så. Carl hade, förutom forskningen, en annan stor passion i livet, den långfärdsskridskoåkning som han så ofta och med entusiasm talade om. Morgonen därefter åkte han ut på den skridskotur som så olyckligt skulle ta hans liv.

Carl började pröva på att forska under de första sommarloven sedan han blivit antagen om som Läkarforskar-student vid Karolinska Institutet 1998, samma år som han tog studenten. Han praktiserade vid några olika laboratorier, först på Mikrobiologiskt och Tumörbiologiskt Centrum hos professor Klas Kärre. Han beslutade sig för att satsa på området Tumörimmunologi, och efter att ha avlagt läkarexamen registrerades han som doktorand på Cancercentrum Karolinska (CCK) år 2004 med mig som huvudhandledare.

Där kom han in i vårt forskarteam som arbetar med tumörimmunologi och immunterapi, d.v.s. den forskningsgren där man försöker stärka cancerpatienters immunsystem att kunna motstå och ”attackera” cancerceller genom att känna igen dessa som ”främmande”. Carls forskningsprojekt var inriktat på att ta fram nya behandlingsmetoder mot bröstcancer genom att använda ”tumörvaccin”. Tack vare Carls ihärdiga arbete så hade han utarbetat försöksmodeller för bröstcancer, vilket möjliggjorde utprövning av nya metoder att vaccinera patienter med denna cancer. Han använde sig av genen för en molekyl (Her2/neu) som uttrycks på bröstcancer-celler, och genom att sätta in denna gen i en ”plasmid” hade Carl framställt ett ”genetiskt vaccin”.

Ihärdigt och tålmodigt vandrade Carl fram och tillbaka mellan laboratoriet på Cancercentrum Karolinska och försöksdjursavdelning på Mikrobiologiskt och Tumörbiolgiskt Centrum på andra sidan av Solnavägen. Han hade just utarbetat den nya vaccinationsmetoden som går ut på att genom en lätt elektrisk impuls få det genetiska vaccinet att fungera bättre och ge ett starkare immunsvar, vilket skulle leda till att tumörcellerna stöttes bort.

Ett annat projekt som Carl deltog i inriktades på att attackera och ”strypa” tumörens blodförsörjning. Dessa ”anti-angiogenes” försök utfördes i samarbete med professor Lars Holmgrens grupp på CCK. Även om hans arbete ännu inte givit full utdelning så var han författare på ett par vetenskapliga artiklar. Hans arbete inom dessa projekt hade alla förutsättningar att bli en mycket viktig och tung doktorsavhandling vid Karolinska institutet.

Carl arbetade i ett stort internationellt forskarteam av unga biologer och medicinstuderande. Det har blivit allt svårare att få unga medicinare att börja forska, vilket gjorde Carl till en särskilt värdefull medarbetare, som på sikt kunde hjälpa att överbrygga gapet mellan grundforskningen och den mer kliniskt inriktade forskningen. Jag vet att Carl på sikt ville arbeta som klinisk läkare, och de gedigna grundforskningskunskaper han nu inskaffade sig gjorde honom till en sällsynt lämplig länk mellan grundforskning och kliniken.

När jag tänker tillbaka på Carl och den tid han tillbringade i vår forskargrupp, fylls jag av glädje och värme övre att ha fått möjligheten att arbeta med och lära känna honom. Vi på Cancer-centrum Karolinska delar den stora saknaden med hans familj och hans närmaste vänner, och kommer alltid med värme att minnas vår vän och arbetskompis Carl.

Rolf Kiessling
Professor i experimentell onkologi
Cancercentrum Karolinska

A DNA vaccine targeting angiomotin inhibits angiogenesis and suppresses tumor growth.
Holmgren L, Ambrosino E, Birot O, Tullus C, Veitonmäki N, Levchenko T, Carlson LM, Musiani P, Iezzi M, Curcio C, Forni G, Cavallo F, Kiessling R.
Proc Natl Acad Sci U S A. 2006 Jun 13;103(24):9208-13.
PMID: 16754857 Free PMC Article

A single vaccination with polyomavirus VP1/VP2Her2 virus-like particles prevents outgrowth of HER-2/neu-expressing tumors.
Tegerstedt K, Lindencrona JA, Curcio C, Andreasson K, Tullus C, Forni G, Dalianis T, Kiessling R, Ramqvist T.
Cancer Res. 2005 Jul 1;65(13):5953-7.
PMID: 15994974