Louisa Azizi

Redan på första vikariatet efter läkarexamen hittade årets stipendiat, Louisa Azizi, sin flock. Det var i somras på neurologen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, som hon fann sina likasinnade. Kolleger som är nyfikna, noggranna och tålmodiga, precis som Louisa själv.

– Jag känner mig som hemma bland neurologer, säger Louisa.

Hon har bestämt sig. Hon ska bli neurolog, specialinriktad på patienter med ALS, en nervsjukdom som gör att musklerna gradvis förtvinar.

Intresset har blivit en passion

Mötet med dessa patienter har varit omvälvande för Louisa. Hon säger att intresset har vuxit till en passion för att förbättra vården av dem.

– Jag vill uträtta något värdefullt inom neurologin.

Hon säger det som ett konstaterande, som ett uppenbart beslut, snarare än en förhoppning och önskan. Louisa är mycket målmedveten. Och hon har ett mycket gott självförtroende. Och dessutom backas hon upp av sin handledare, Caroline Ingre, överläkare vid KS Huddinge och docent med egen forskningsgrupp inom Institutionen för klinisk neurovetenskap vid KI.

Snabb utveckling inom neurologin

Louisa är doktorand och forskar kring sjukdomen ALS samt är nybliven AT-läkare (Forskar-AT). Det är inte bara den kollegiala gemenskapen som lockar henne till neurologin. Det är lika mycket den snabba utvecklingen av denna medicinska specialitet.

Tidigare kunde läkarna enbart ställa diagnos på patienterna med neurologiska sjukdomar, men hade sällan eller aldrig någon behandling att erbjuda.

De senaste decennierna har vården avsevärt förbättrats för flera neurologiska patientgrupper. Behandlingen av patienter med stroke har revolutionerats. Vården av patienter med bl a MS och Parkinsons sjukdom har också genomgått en snabb utveckling.

Vill bidra till en revolution

De stora framstegen inom forskningen kring sjukdomen ALS vill Louisa vill vara med om och bidra till. Mitt i sin läkarutbildning, under termin sex, fann Louisa sin vision för den framtida yrkesbanan.

Hon mötte en läkare vid Centrum för reumatologi, som entusiastiskt berättade om revolutionerande förbättringar av vården av reumatiker.

– Jag vill också uppleva en sån revolution – inom neurologin! bestämde sig Louisa.

Hon sökte kontakt med Caroline Ingre, överläkare och docent, som har 15 års erfarenhet av arbete med neuromuskulära sjukdomar, särskilt ALS. Kontakten ledde till att Louisa gjorde sitt examensarbete om den genetiska mutationen på kromosom nio, den mest kända defekten bland ALS-patienter.

Examensarbetet gav doktorandtjänst

Examensarbetet ledde i sin tur till att Louisa blev praktikant vid ALS Clinical Research Group, som Caroline Ingre leder. Och praktiken övergick i våras i en doktorandtjänst.

Avhandlingens preliminära titel är Visualizing ALS and its heterogeneity through genetics, proteomics and imaging. Målet är att studera genetik och röntgenbilder samt analysera prover för att hitta proteiner som kan vara biomarkörer (tecken) för ALS.

Louisa tycker om att projektet är patientnära, att forskningen i labbet är kombinerad med att möta patienterna på sjukhuset.

– Det är en fantastisk möjlighet att samtidigt få vara lyssnare, undersökare, behandlare och forskare för denna patientgrupp.

Stort internationellt forskningsprojekt

Till hösten är planen att Louise ska vistas i Utrecht i tre månader för att lära sig sk helgenomsekvensering, en avancerad teknik för att analysera en individs hela genuppsättning. University Medical Center Utrecht i Nederländerna är centrum för ett stort internationellt forskningsprojekt för ALS. Målet är att analysera DNA hos minst 15 000 patienter och 7 500 personer i en kontrollgrupp.

Louisa ser en värld av möjligheter: Att uträtta något värdefullt, att göra samhällsnytta och samtidigt ha roligt.

– Jag väljer att bara göra saker som jag tycker är kul! Jag är bra på sånt som jag tycker är roligt. Annat är jag inte bra på, säger hon självklart.

MF var det ”bästa, roligaste och mest minnesvärda” 

Det allra roligaste med den 11 terminer långa läkarutbildningen är dock varken de medicinska kunskaperna eller forskningen.

– De roligaste, bästa och mest minnesvärda upplevelserna har jag fått genom att vara aktiv i Medicinska föreningen. MF har gett mig vänner, glädje, kunskap och erfarenheter för hela livet!

Under hela studietiden var hon engagerad i MF, bl a i ledningen för Läkarsektionen. Som studentrepresentant i olika organ inom Karolinska Institutet lärde hon sig ”att som ung ta plats i stora rum med gamla professorer”.

– MF blev en viktig träning i ledarskap.

Bästa tipset är en almanacka 

Hon tror att delar av hennes styrka och självförtroende kommer från uppväxten i en familj med progressiva föräldrar. De har betonat att också döttrar inte bara ska våga och vilja ta plats. De ska ta plats.

Ett gott självförtroende är bra att ha, men det krävs också annat för att nå dit man vill. Louisas bästa knep för att uppnå mål är mycket konkret. Det är en bra almanacka. Hennes egen flitigt utnyttjade digitala almanacka gör att hon effektivitetsoptimerar.

– Jag upptäckte att jag får mycket mer gjort, när jag bokar tid i almanackan för mina aktiviteter. Ju mer jag bokar in, desto mer uträttar jag.

Effektivitetsoptimering låter som en riskfylld teknik på sikt. Men Louisa bokar också in ”tomma” dagar, då ingenting ska vara planerat och allting ska gå långsamt.

Ovärderligt att studera tillsammans

Louisa ser fram emot att förmedla erfarenheter från både MF, studierna och forskningen till fyra nyantagna studenter, som hon har blivit mentor för.

Det bästa sättet att klara tentorna utvecklade Louisa tillsammans med fyra andra kvinnliga studenter. Före varje prov bokade de två grupprum intill varandra i hus 75, en vecka eller mer, så länge som det krävdes.

Där inspirerade de varandra, stöttade och sporrade, undervisade och tipsade, diskuterade och argumenterade – och gjorde då och då avbrott för att knytkalasa från det uppdukade bordet i det ena rummet. Tentarutinen höll de fast vid under hela studietiden.

På examensdagen grät de tillsammans.

Det är inte enbart att utföra något samhällsnyttigt som är värdefullt. Gemenskap och sann vänskap är också värdefull

Barbro Westman Tullus