Maria Belikova

Forskning är lika kul som att lägga jättepussel

Utan att veta det har Maria Belikova under hela sin uppväxt förberett sig för att forska. Att lägga pussel var nämligen bland det roligaste hon visste (förutom att vinna matcher i tennis).

– Ju större pussel desto bättre, gärna ett med 10 000 bitar!
Att lägga pussel och att forska har stora likheter. Det krävs samma typ av egenskaper om man ska lyckas. Man ska gärna vara tålmodig och noggrann, kreativ och effektiv, strategisk och systematisk, nyfiken och engagerad.

Om man är det, lyckas man också få ihop en avhandling eller en bild som består av 10 000 bitar och är flera kvadratmeter stor.

Under vårterminen ska Maria påbörja en doktorandutbildning som ska resultera i en avhandling om fyra, fem år. Det kommande året kommer att bli extra intensivt, då hon planerar att både forska och genomgå de två sista terminerna av läkarutbildningen

Från labb-bänk till patient

Hennes forskning kretsar kring astma, särskilt den typ av andningsproblem som orsakas av fysisk ansträngning. Doktorandprojektet börjar med grundforskning och slutar med en studie med patienter. Hon är förtjust i uppläggningen.

– Jag tycker mycket om att jobba vid labb-bänken, men forskningen måste också ha en koppling till verkligheten. Annars blir för smalt och teoretiskt för mig.

Huvudhandledare är professor Sven-Erik Dahlén, föreståndare för Centrum för allergiforskning vid Karolinska institutet. Han uppskattar hennes inställning:

– Maria är precis den typ av medicinare som vi behöver! Sådana som både vill stå i labbet och bedriva grundforskning, men som också vill bli kliniker och tillämpa nya forskningsrön, säger Sven-Erik Dahlén.

Engagerad i studentkåren

Maria är också den typ av student som har energi, lust och drivkraft att engagera sig i studentkåren.

Hon är bland annat ledamot av styrelsen för läkarsektionen inom Medicinska föreningen, studentrepresentant i gruppen som ska utse ny rektor för Karolinska Institutet, ledamot av flera instanser som bevakar utbildningen samt är nyvald generalsekreterare i en grupp av studentrepresentanter för landets samtliga sju läkarutbildningar.

För att hon inte bara ska umgås med akademiker och för att hon vill göra en samhällsinsats, åker Maria då och då till biblioteken i Kista och Husby, där idrottsklubben Kista Galaxy arrangerar läxhjälp för elever i olika åldrar.

Tack vare sin filofax lyckas hon hålla ordning på sitt fullspäckade liv.

Forskningen kom med modersmjölken

Redan i gymnasiet visste Maria att hon ville forska. Intresset för forskning kom naturligt under uppväxten; båda föräldrarna är kemister och ägnar sig åt biomedicinsk forskning.

Under sommarlovet efter andra gymnasieåret deltog hon i Karolinska Institutets sommarforskarskola och direkt efter gymnasiet antogs hon till läkarutbildningen. Sommarloven har hon ägnat åt forskning.

Inför sommaren 2015 sökte Maria sig till professor Dahléns forskargrupp för experimentell astma- och allergiforskning. Hon fick delta i arbetet med att utarbeta en metod för att mäta hur små andningsvägar hos marsvin reagerade på olika stimuli.

Det gick så bra, att Maria följande termin fick fortsätta på labbet för att göra sitt examensarbete. Detta arbete blev i sin tur så framgångsrikt att hon fick redovisa sina resultat på en vetenskaplig konferens med forskare som sysslar med mastceller. (Mastcellen är en bov när det gäller astma och allergi. Den släpper ut ämnen som får slemhinnorna att svullna och luftrören att dras ihop.)

Examensarbetet blev också så lyckat att Karolinska institutet har valt ut arbetet som en förebild för läkarstudenterna för hur ett examensprojekt ska genomföras och redovisas.

Bra stämning är viktig för jobbet

Det är mycket som ska klaffa för att det ska bli flyt i forskning. Maria betonar hur viktig stämningen i forskargruppen är för arbetet och arbetsglädjen.
– På det här labbet kände jag mig genast välkommen. Jag fick stöd, stimulans och uppmuntran. Forskarna tog sig tid att förklara vad arbetet går ut på. De var angelägna om att jag verkligen skulle förstå.

Att hon skulle ägna sig åt forskning kring luftvägarna har sina speciella skäl. Maria är själv en av de hundratals miljoner människor i världen som har astma och allergi.

– Som kliniker kommer jag att ha nytta av att veta hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Jag vet precis hur mycket tid och kraft det tar för att kunna leva ett vanligt liv. Det är krävande, inte minst när man är ung, då man vill vara som alla andra – inte avvikande.

Barnläkaren är hennes förebild

Som förebild för att bli allergispecialist har hon sin egen läkare från barn- och ungdomsåren. Han heter Gunnar Lewald.

– Han var snäll och lugn. Tog sig tid att förklara symptom, mekanismer och mediciner, så att jag skulle förstå. Han tog mig på allvar, fast jag var liten. Jag lärde mig allt om min sjukdom och hur jag skulle hantera den.

Besöken på barnläkarmottagningen i Solna blev ännu mer intressanta, när hon fick delta i olika vetenskapliga studier som Gunnar Lewald var delaktig i.

Maria ser fram emot att själv möta patienter mot slutet av hennes doktorandarbete. Den sista delen av projektet består av olika test av astmatiker på träningscykel. Patienterna ska först undersökas noga och därefter omsorgsfullt följas upp. Det ska bli en dubbelblind, placebokontrollerad läkemedelsstudie, där de ska behandlas med antingen sockerpiller eller en ny human monoklonal antikropp som läkemedelsbolagen AstraZeneca och Amgen har tagit fram.

Men först väntar ett par år i labbet för Maria, där hon ska testa vilken roll tre specifika cytokiner har för att aktivera mastcellerna. (Cytokiner är kemiska budbärare som fäster på specifika receptorer.)

Det ska hon undersöka dels på luftrör hos marsvin, dels på mänskliga bronker, som är borttagna i samband med en operation.

Projektets titel är Epithelial-derived alarmins as novel targets for treatment of asthma.

För att pussla ihop dessa tusentals data till en avhandling är det bra att vara tålmodig och noggrann, kreativ och effektiv, strategisk och systematisk, nyfiken och engagerad – precis som Maria.

Barbro Westman Tullus

Stipendieberättelse

Jag skriver min stipendieberättelse från Singapore, där jag nu, hösten 2017, är för utbytesstudier som en sista placering på läkarprogrammet. Mycket här är likadant som i Sverige, men en del är väldigt slående annorlunda. Något som är väldigt kul är att min handledare i varannan mening relaterar till olika vetenskapliga artiklar inom sitt område och arbetar väldigt evidensbaserat. Jag hoppas få lära mig mycket under dessa två sista månader av utbildningen.

Det var så klart väldigt tacksamt att som student erhålla de 10 000 kronorna i stipendium. Jag bestämde mig för att hälften skulle gå till mina utbytesstudier.

Hälften sparar jag till framtida konferenser och symposier, som jag hoppas att det blir många av!

Det var en frostig förmiddag i början av december förra året, när Barbro ringde och berättade jag hade valts av kommittén till att bli stipendiat. Mycket hände samtidigt den helgen – det var första advent, jag var i Umeå och hade precis valts till generalsekreterare för Ordförandekonventet för medicine studerande i Sverige.

När jag kom tillbaka till Stockholm träffades vi på ett trevligt kafé. Vi pratade nästan tills de skulle stänga, tiden bara rann iväg. Fastän Barbro var där för att intervjua mig och hade sina frågor, så flöt samtalet på som vilket som helst. Hon visade mycket intresse för mig som person och för min forskning och berättade om Carl och stipendiet.

Snart var det dags för Luciabalen och jag fick träffa Erik och ta emot stipendiet på Medicinska Föreningen scen. Jag är väldigt tacksam över att jag fick möjligheten att gå på balen och tillsammans med alla samlade få ägna en liten tanke åt Carl. Tyvärr var inga Nobelpristagare där det året, men vi hade väldigt kul hela kvällen ändå!

Under våren fortsatte jag med studierna på termin 10 och höll samtidigt på att ordna med att bli antagen som doktorand, vilket jag blev i slutet av april. Jag valde att vara anställd på en väldigt liten procent för att kunna avsluta mina studier. Under den tiden som jag var både doktorand och läkarstudent hann jag börja läsa in mig djupare i ämnet, söka kurser inför nästa år och planera inför mina första experiment.

Jag är väldigt tacksam för att få vara en av stipendiaterna och har redan börjat förbereda mig för det symposium som ska hållas i januari 2018. Det ska bli väldigt roligt att lära känna de andra stipendiaterna och höra hur det har gått för dem.

Singapore den 16 november 2017

Maria Belikova